”VAKNA, VARFÖR LIGGER ni där? Biblioteket öppnar inte förrän om två timmar, här får ni inte vara. Det är ju höjden, låsa in låntagarna hos mig i källaren.”
Bibliotekarien på geografiavdelningen upptäcker en morgon att en låntagare råkat bli inlåst på biblioteket över natten. Detta är till en början något som bibliotekarien inte alls uppskattar, men ganska snart inleds en form av kommunikation mellan de båda. Eller snarare en envägskommunikation, där bibliotekarien håller låda och den av misstag inlåsta låntagaren lyssnar.
Hela boken är alltså byggd som en enda lång monolog där denna bibliotekarie talar om både litteratur, bibliotek och sitt eget liv. I ena stunden beskriver hon sin kärlek till böcker och bibliotek och i nästa stund ondgör hon sig över klassifikationssystemet Dewey som hon inte finner funktionellt. Bokens titel, Kod 400, är för övrigt tagen från just detta klassifikationssystem som är uppbyggt av sifferkoder.
Genom det enkelriktade samtalet målas ett personporträtt upp av en medelålders, ensamstående bibliotekarie som arbetar någonstans på ett franskt landsortsbibliotek. Emellanåt kan det kännas som att huvudpersonen blir till något av en karikatyr och att det är en nidbild av bibliotekarieyrket som målas upp. Dock lyser den äkta kärleken till böcker och bibliotek starkare och Kod 400 blir i stället en form av manifest för litteraturen och läsningens betydelse.
Förväntar du dig en bok med fart och innehållsrik handling, så kommer du att bli besviken. Men vill du läsa en bok i lugnt tempo som på ett annorlunda sätt tar upp litteratur och bibliotekens värde, så har du hittat rätt.
Kod 400 är den franska journalisten Sophie Divrys debutroman. Om sig själv skriver hon i bokens förord: ”Jag tycker om aubergine, olivolja, mammas marmelad, jag avskyr bilar, jag har ingen mobil, jag är feminist och jag har fobi för öppna dörrar.” […]
Författare: Sophie Divry
Titel: Kod 400
Sidor: 93
Förlag: Sekwa
