Häromdagen läste jag Shoo mannen – den fristående uppföljaren till populära Shoo len och Shoo bre. Naturligtvis är det Douglas Foley som knattrat på tangenterna.
Shoo mannen handlar om Djano, 18 år som står inför en hel del problem. Han grubblar en hel del över livet, men framför allt är det yttre omständigheter som ställer till det. Hans pappa är svårt sjuk och bland kompisarna finns den aggressive Rafa som ställer till fett med knas.
Språket flyter på bra och hela berättelsen känns opretto och just därför realistisk. Händelserna är dramatiska men ligger inom det sannolika. Under bokens gång börjar jag undra om det egentliga problemet är Djanos personlighet. Han låter saker bara hända och förmår inte säga nej till sådant som han innerst inne tycker är fel. Och här ligger bokens stora behållning: Personer och händelser är inte så ängsligt tillrättalagda. Karaktärerna har sina fel och brister. Framför allt gillar jag den hårda jargongen i dialogen. |
| Douglas Foley på Bokens dag i Visby, 2012 |
Som läsare nyper man hårt i bladen och önskar hett att Djano ska strama till sig lite. Foley undviker dock att gå i fällan – handlingen drivs framåt av händelser runt Djano och han obeslutsamma, undvikande sätt att hantera dem. Det finns också en fin kärlekshistoria och en oväntad koppling till Djano och hans kompiskrets.
Shoo mannen får bra betyg av mig och jag förstår varför Douglas Foley är så poppis. Nu återstår bara för mig att kasta mig över de andra böckerna i serien!
Titel: Shoo mannen (2012), 372 s.
Författare: Douglas Foley
