 |
| Gröna gummistövlar=töntigt, hajar du? |
Att ge sin debutbok titeln ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” tyder på avsevärt mod av författaren, Åsa Asptjärn. Det är ju helt klart en rolig titel, men som läsare får jag omedelbart sjukt HÖGA förväntningar.
Kanske är det därför det börjar gnissla lite redan i början. Asptjärn, eller snarare hennes huvudperson, tonåringen Emanuel Kant försöker ganska desperat att vara rolig och cool. Det fungerar så där. Jag tänker att jag lika gärna skulle kunna läsa Jeff Kinney eller rent av en Sune-bok för lite goofig pinsamhetshumor om tonårslivets vedermödor.
Ganska omgående får vi möta Emanuels bästa och enda vän: Tore. Här tar författaren i rejält för att förklara hur töntig och omöjlig han är. Det är nästan en karikatyr, skildrat med 100 procent Tell och 0 procent Show.
Mot alla odds utvecklar sig ändå en intressant berättelse som snurrar kring Emanuels tonårskris. Det starkaste elementet är just Emanuels och Tores vänskap och deras position som outsiders i klassen. Allt detta är ständigt aktuella och viktiga ämnen i ungdomslitteraturen. Den humoristiska vinkeln (Som jag som bibliotekarie uppskattar och ständigt jagar!) fungerar rätt bra.
Frågan är vad huvudspåret egentligen är? Asptjärn behandlar, vänskap, kärlek, mobbning, första fyllan, komma ut, homosexualitet, dödsfall i familjen, syskonrelationer etc. Kan författaren vänligen välja ett av dessa teman och koncentrera sig lite?
Nu har jag justerat era förväntningar på den här boken till en sjukt låg nivå känner jag. Lite snällt får jag lägga till att just vänskapsskildringen verkligen är väldigt bra. Det händer också oväntade saker och berättelsen känns ganska oförutsägbar på ett positivt sätt.
Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Författare: Asptjärn, Åsa
År: 2014
