Sommaraktuellt om fotboll

Kan man tro att man är bäst i världen? Kan man få ett helt lag som är pressat att vinna, att tro det? Pia Sundhage är landslagstränaren från Sverige där man får lära sig att vara lagom tidigt, som blev förbundskapten för ett stjärnspäckat hårdsatsande amerikanskt landslag.  Med USA vann hon två OS-guld och ett VM-silver innan hon slutade 2012. Nu i juni leder hon våra svenska damer under VM i Kanada. Där de bland annat ska möta just USA* med flera av de spelare som Pia tränat.

I boken ”Spela på bästa fot- Att leda med glädje” får man följa en privatare Pia som via en matchdagbok hon för under tiden med USA:s landslag, visar vägen till framgång på ett personligt berättat sätt.

I boken möter vi en säregen ledarstil. Sundhage är ömsom disciplinerad och petig, för att plötsligt slå om till att vara lika laidback och avslappnad. Hon drar sig inte för att ta upp en gitarr och bjuda på sig själv. Hon handskas med superstjärnor som vore de vem som helst. Hon visar på vikten av att känna glädjen inför att spela fotboll, och plockar fram leken hos stjärnorna. I leken är vi glada och deltar på samma villkor. Sundhage vågar tro på stordåd men stunderna där hon som barn matade bollen mot barndomens garage i Malbäck, ger henne en bra botten. Hon tillåter sig att bli hög av lagets framgångar, men landar snart igen. Hon är fortfarande den där tjejen som bara älskar att spela fotboll. Och det inspirerar andra.

Bokens medförfattare Elisabeth Sohlin, bryter ner Pias dagboksanteckningar till mer metodiska handfasta råd på hur man kan använda ett ledarskap. Hur man bygger glädje. Men inblicken i Pias vardag och tränarliv tycker jag ger mer. Sundhage lyckas visa hur viktigt det är med positiv feedback och hur hon får laget att finna ett flow.

Man måste inte älska fotboll för att läsa den här boken. Är du intresserad av hur man stärker sin omgivning inifrån och ut, och vill läsa något som gör dig glad är det här en härlig bok att läsa.

Och i sommar dubbelt aktuell alltså.

 *Så spelas Sveriges matcher under Dam-VM i Kanada 6 juni-6 juli 2015:

8 juni Sverige-Nigeria, 12 juni Sverige-USA, 19 juni Sverige-Australien   

Låt vargarna komma

Låt vargarna komma skildrar 80-talet i New York, 1986-87, då hiv-viruset snabbt sprider sig bland unga homosexuella män och orsakar rädsla och död. Men man förstår ännu inte riktigt hur det smittar.
Det är samma tid som beskrivs i Jonas Gardells bok ”Torka aldrig tårar utan handskar”.


Foto Linda Sandström



June är en ensam och lite udda fjortonåring. Hennes bästa vän och stora (förbjudna) kärlek är mammas lillebror, den vuxne morbror Finn.

Finn är känd konstnär och bohem på Manhattan, och med sin favoritsysterdotter delar han ett stort intresse för historia. På tu man hand besöker de museer och restauranger.

Men morbror Finns tid är utmätt. Han är döende i aids. Sin sista tid använder han till att måla ett porträtt av systerdöttrarna, June och hennes storasyster Greta.

När morbror Finn dör och begravs sitter en främmande man på kyrkogårdens mur under hela ceremonin. Enligt Junes mamma var han Finns ”specielle vän”, och dessutom hans mördare. Och han är inte bjuden på begravningen.

När June så småningom utvecklar en vänskapsrelation till den ”specielle vännen” avslöjas familjehemligheter och pusselbitarna faller på plats.

Låt vargarna komma är en mångbottnad roman om familjeliv, komplicerade syskonrelationer, förbjuden kärlek och stark vänskap. En stor berättelse om att förlora och finna, att förlåta och växa.

Det är en berättelse om en tid som nu är mogen att få sitt utrymme i litteraturen. Det är författarens romandebut.

Bok: Låt vargarna komma
Författare: Carol Ryfka Brunt
År: 2013

/Helene

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Gröna gummistövlar=töntigt, hajar du?

Att ge sin debutbok titeln ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” tyder på avsevärt mod av författaren, Åsa Asptjärn. Det är ju helt klart en rolig titel, men som läsare får jag omedelbart sjukt HÖGA förväntningar.


Kanske är det därför det börjar gnissla lite redan i början. Asptjärn, eller snarare hennes huvudperson, tonåringen Emanuel Kant försöker ganska desperat att vara rolig och cool. Det fungerar så där. Jag tänker att jag lika gärna skulle kunna läsa Jeff Kinney eller rent av en Sune-bok för lite goofig pinsamhetshumor om tonårslivets vedermödor.


Ganska omgående får vi möta Emanuels bästa och enda vän: Tore. Här tar författaren i rejält för att förklara hur töntig och omöjlig han är. Det är nästan en karikatyr, skildrat med 100 procent Tell och 0 procent Show.


Mot alla odds utvecklar sig ändå en intressant berättelse som snurrar kring Emanuels tonårskris. Det starkaste elementet är just Emanuels och Tores vänskap och deras position som outsiders i klassen. Allt detta är ständigt aktuella och viktiga ämnen i ungdomslitteraturen. Den humoristiska vinkeln (Som jag som bibliotekarie uppskattar och ständigt jagar!) fungerar rätt bra.


Frågan är vad huvudspåret egentligen är? Asptjärn behandlar, vänskap, kärlek, mobbning, första fyllan, komma ut, homosexualitet, dödsfall i familjen, syskonrelationer etc. Kan författaren vänligen välja ett av dessa teman och koncentrera sig lite?


Nu har jag justerat era förväntningar på den här boken till en sjukt låg nivå känner jag. Lite snällt får jag lägga till att just vänskapsskildringen verkligen är väldigt bra. Det händer också oväntade saker och berättelsen känns ganska oförutsägbar på ett positivt sätt.

Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar


Författare: Asptjärn, Åsa

År: 2014