Vill du läsa en bok som fångar dig så du glömmer tid och rum så det känns som du nästan är där ?

Då ska du läsa "Expeditionen Min kärlekshistoria" av Bea Uusma.

Jag älskade den och från att jag började läsa första sidan fanns den i mina tankar.

Boken handlar om Andreés polarexpedition som började i Juli 1897.

Tre män gav sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen.

Snart befinner dem sig mitt i en vit mardröm.

I trettiotreår undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen.

År 1930 hittas männen på en glaciär ödeö i ishavet.

Deras infrusna dagbok meddelar nödlandning efter tre dagar i luften. I månader drar de sina över hundra kilo tunga slädar över isen för att försöka ta sig till fast mark.

På vitön upphör alla anteckningar.

Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna ?

De hade både varma kläder,mat, medicin och tre gevär med lådvis av ammunition.

Över hundra år senare sitter en kvinna på en fest någonstans i Sverige och är uttråkad, hon tittar i bokhyllan och av en slump drar hon ut en bok om Andreés Expedition 1897.

Hon börjar läsa och ett spännande äventyr börjar.

Vi får följa Bea då hon ger sig av på en ny expedition för att söka svaret till varför de tre männen dog.

Idag räknas hon till den främsta svenska experten på Andréexpeditionen.

Eländes Elände!

Det har under många år rått en stark trend i böckernas värld: Eländesskildringen!


Oftast är det berättelser om barn som växer upp under svårast tänkbara förhållanden – misshandel, sexuella övergrepp och fattigdom. En viktig komponent är också anspråken på sanning. Sanning i litteraturen är ju som bekant ett mycket problematiskt begrepp. En bok av det här slaget ska helt enkelt vara baserad på en sann historia och helst vara skriven av huvudpersonen själv. Genren har numera till och med fått ett namn: Misery lit.

Detta är även titeln på en bok av Anette Årheim som på ett förtjänstfullt sätt går igenom, analyserar och förklarar fenomenet på längden och tvären, men även djupet.

Som bibliotekarie har jag ofta funderat över suget efter hemskheter. Dave Pelzers Pojken som kallades det eller 14 år till salu av Caroline Engvall är ständigt aktuella och utlånade. Jag har förståelse för att efterfrågan på den här typen av böcker verkar ha djupa orsaker, men undrar ändå om det inte gått lite inflation i detta? Hur mycket orkar vi ta till oss?

Årheim bjuder förstås inte på något fullständigt svar – ämnesområdet är alltför komplext. Hon pekar på intressanta samband och skapar ordning, reda och ett sätt att tänka kring den här litteraturen och dess roll. Och detta utan att bli alltför teoretisk – hennes skildring flyter på enligt sin egen logik och relevant forskning åberopas när det behövs.

Årheims Misery lit är möjligen i första hand avsedd för oss på bibliotek. Men jag rekommenderar den starkt även till svensklärare och andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med unga. Mitt eget tips i genren blir Precious av Sapphire (pseudonym) – en roman om fruktansvärda övergrepp men också hur erövrandet av ett språk leder till upprättandet av en integritet.

Titel: Misery lit : om suget efter brutala och självutlämnande berättelser

Författare: Årheim, Anette
Sidor: 122 s.
Utgiven: 2012
Förlag: BTJ Förlag

/Mattias Axén