11 dec. 2013

Webben i undervisningen av Patricia Diaz

Jag vill slå ett slag för en bok som jag fick upp ögonen för när jag råkade se slutet på författarens föreläsning på TV. Hon pratade om digitala redskap för bedömning, något som jag tycker är intressant och dessutom hade hon ett tilltalande förhållningssätt.

Boken riktar sig till oss som jobbar i skolan och behöver veta mer om hur vi kan använda datorerna i undervisningen. Författaren kom som nyutbildad lärare till en klass med 30 gymnasieelever som hade varsin dator framför sig. Hon hade inte fått någon utbildning på det området i sin lärarutbildning, menade hon. Genom att läsa hennes bok kan vi undvika att hamna i samma sits. Den är skrivet på ett språk som är lätta att förstå, det känns inte som om man behöver vara IT-pedagog för att hänga med.

Första delen av boken ger en bakgrund till datoranvändningen i skolan, varför vi inte ska bromsa utvecklingen och hur det faktiskt ser ut i dagsläget. Det är intressant läsning och jag kände mig stärkt i mina tankar att genom att utbilda mina elever i datoranvändning stärker jag dem som samhällsmedborgare.

Andra delen av boken är den som fick mig att fatta tycke för boken. Här förklarar Diaz massor av företeelser inom IKT. Jag är en nyfiken datoranvändare men känner ändå att det är svårt att hänga med i svängarna. Äntligen får jag veta vad Twitter är, hur man kan tänka sig att använda Facebook i undervisningen, vad är wikis, är allt det här något för mig? Här finns svar på väldigt många av mina frågor om datorvärlden. Medan jag läste de sista kapitlen satt jag och skrev en lång lista med länktips på siter och program där man kan få hjälp med alla möjliga saker t.ex hur man kan jobba med video på nätet men också enkla redskap för att göra någon liten omröstning i klassrummet eller att tillverka ett ”ordmoln”. Jag rekommenderar den här boken varmt till alla som känner att de vill ha lite förklaringar och stöd på vägen i hur man skulle kunna använda datorer på ett vettigt sätt i skolan.

Boken finns att låna i Infoteket så klart!

Eva Flemming


9 dec. 2013

Intressant om religion och MR

Irshad Manji är en frisk fläkt inom den muslimska världen.
Hon är journalist, feminist och öppet homosexuell.

I sitt hemland Kanada är hon en känd TV-profil genom den egna TV-showen "Queer-television" som har homosexuella kulturer som tema. När TV-showen började sändas blev många muslimer arga och upprörda och gick samman med kristna fundamentalister för att protestera mot programmet.

Irshad har funderat, tänkt och ifrågasatt mycket inom islam ända sedan hon var ung. Hon blev tidigt avstängd från Koran-skolan därför att hon ställde för många frågor. Men hon behöll sin tro.
Nu vill hon sätta sin religion under lupp, och hennes åsikter är väl underbyggda med forskning och fakta. Med det utmanar hon förstås islams manliga auktoritet.

Islam måste börja respektera olika idéer, åsikter, människor och andra religioner för att utvecklas i vår globaliserade värld. Det handlar om att värna den fria tanken, rättvisa och mänskliga rättigheter - särskilt för kvinnor, som förtycks inom islam. Varför ska mänskliga rättigheter tillhöra icke-muslimer?

Islam har i själva verket en gammal tradition av fritt tänkande, "itjihad", som under århundraden blivit kvävd och bortglömd. Den traditionen vill Irshad Manji återuppväcka.
Islam, som hon tycker är en stagnerad religion, behöver reformeras och förnyas precis som Luther en gång reformerade kristendomen.

Islam är en världsreligion och bara 20 % av världens muslimer lever i Mellanöster och många utvandrar därifrån. Resten finns i Sydostasien, Afrika och Västvärlden. Trots detta är det en rigid och intolerant "ökenislam" som förhärskar i hela världen. Denna islam vill förbjuda samskolor, förbjuda flickor att delta i undervisningen i naturkunskap, sport och konstnärlig verksamhet. Frånvaron av kvinnor i ledande ställning är nästan total i muslimska samhällen. Även inom det muslimska samhället i Väst, som annars åberopar mångfald.

Det är muslimer i Väst som måste gå i spetsen för att reformera islam. Ingen får idag kritisera islam, och allra minst icke-muslimer. Men man måste ställa frågor om islam och man måste ifrågasätta. Självkritik är viktigt. Irshad Manji säger att öppna samhällena förblir öppna därför att folk tar risken att ställa frågor - högt.

På grund av allmänhetens okunskap om islam kan "ökenislam" få fortsätta sitt förtryck, och muslimer kräva att bli accepterade under alla förhållanden. Den som kritiserar islam kallas ofta för rasist och muslimer använder detta som sköld. Västerlänningar accepterar och tolererar ofta orättvisor i multikulturalismens namn. "De kommer ju från en annan kultur". Men bara kulturer som respekterar mäns och kvinnors grundläggande rättigheter förtjänar att accepteras, tycker Irshad Manji.

Jag har läst Irshad Manjis bok "Det muslimska problemet" och tycker att den är ett intressant och friskt ställningstagande från en modig och stark kvinna. Hon sätter ord på det som vi många gånger tänker men kanske inte riktigt vågar säga av rädsla för att bli kallade rasister eller SD-sympatisörer. Inte minst får jag ny kunskap om islam i ett historiskt perspektiv. Jag hoppas att hon får bli en ledstjärna för alla som vågar tänka annorlunda.

Man kan följa Irshad Manjis kamp och delta i diskussioner på hennes hemsida www.irshadmanji.com

Bok: Det muslimska problemet: en maning till uppriktighet och förändring
Författare: Irshad Manji
Förlag: Fri Tanke förlag, 2008


/Helene