BRRAAAINS!!!

Zombiegenren tillhör nog skräck- och underhållningslitteraturens ”fulare” hörn. Det är nog också en genre som mest förknippas med filmens värld. Själv har jag alltid gillat skräck, men just det här med zombies känns lite.. enahanda. Jag har noterat att fans till genren ofta slår ner ögonen och faktiskt ursäktar sig lite med att det här med zombies är mest på kul liksom. Böcker och filmer om zombies är helt enkelt underhållningsvåld och kvalar därmed in som klockrent ”Guilty pleasure”!


Perfekt läge för förnyelse helt enkelt!

In från vänster kommer Isaac Marions starkt hyllade Warm bodies. Jag har läst den på engelska men den finns även på svenska med titeln Varma kroppar, förstås.

För första (?) gången får en zombie själv föra ordet. Det är berättelsen om den odöde R som tillsammans med mängder av andra levande lik hänger i ruinerna av en flygplats (Självklart har civilisationen dukat under). Med jämna mellanrum får de en obetvinglig hunger efter levande kött och ger sig av in till staden för att äta människor. Det är under sådan provianteringsexpedition som något märkligt händer. R träffar Julie och av okänd anledning motstår han impulsen att äta upp henne. Istället tar han med sig Julie till sitt näste på flygplatsen och en ömtålig och väldigt märklig relation tar sin början. R fortsätter att förändras. Han börjar känna och tala. Han blir efter hand mer levande.

Jag ska inte avslöja mer av handlingen här, men jag försäkrar att Warm bodies bjuder på tonvis av action, dramatik och oväntade vändningar. Det är en intelligent konstruerad historia, rikligt kryddad med underfundig humor. Jag blir uppriktigt förvånad när jag hör att Isaac Marion är debutant. Han är inspirerad och säker i språket och vågar låta sin berättelse leva på ett alldeles fantastiskt sätt.

Den här boken är det perfekta försvarsvapnet nästa gång någon rackar ner på din zombie-habit. Warm bodies visar att zombieberättelsen kan vara mer än idiotiskt splatter!

/Mattias

Titel: Warm bodies (2010)

Författare: Isaac Marion

Ibland bara måste man

Kaliforniens återinförande av förbud mot homoäktenskap känns långt borta när man läser "Ibland bara måste man" av den amerikanske ungdomsförfattaren David Levithan.
Obama fick både skäll och bifall när han svängde i frågan om homoäktenskap strax före valet  och blev landets förste president att stödja sådana. Men bara i nio av USAs 50 delstater får man gifta sig om man är av samma kön.
I David Levithans bok utspelas en kärlekshistoria mellan killar i en amerikansk High School. Det blir kärlekstrassel, missförstånd och intriger mellan tre som jag tror väcker minnen och igenkännande hos alla som är eller har varit unga och kära.
I Levithans High School-värld finns inga heteronormer. Man får vara den man är och flera av eleverna är könsöverskridare. En del vill inte definiera sig och andra väljer fritt. Skolans fotbollshjälte är transvestit och går i högklackat när hon inte spelar match eller tränar. De flesta är goda vänner och månar om varandra vare sig de är gay eller straighta. De lever i en värld full av kärlek och vänskap. Den ende som har det svårt är en gay-kille med konservativt kristna föräldrar som försöker omvända sonen genom att isolera honom från yttervärlden. Men i den här amerikanska småstaden  finns PFLAG, Parents friends of lesbians and gays, en organisation som är lika stor och viktig som Hem & Skola-föreningen. Och Paul som är bokens berättar-jag kom ut ur garderoben redan i förskolan.
Boken platsar definitivt i listan med litteratur på temat "Kärlekens många ansikten".
Läs mer på David  Levithans hemsida www.davidlevithan.com

Ibland bara måste man
av David Levithan


 David Levithan at the 2011 Texas Book Festival, Austin, Texas, United States
Photographer Larry D. Moore CC BY-SA 3.0. 4

/Helene