19 maj 2014

Den tatuerade fjärilen

När jag skyltade årets Almapristagare "Barbro Lindgren" blev jag nyfiken om vi hade någon annan författare som fått Almapriset och hittade då i hyllan denna lilla bok som vann priset 2005.
Jag blev genast nyfiken på den och samma kväll började jag läsa en spännande, mystisk berättelse som var en riktig bladvändare.

Chris träffar flickan som han skulle komma att döda, en varm natt i juni första gången. Jenny som flickan heter fyller hans liv med mening igen. Detsamma gör han med hennes. Men saker och ting går inte riktigt som de gör i berättelser med lyckliga slut.
Kommer deras kärlek att vinna över mörkrets krafter?

Svaret på det är: läs boken!


/Linda





13 maj 2014

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona



Anneli Jordahl, som skrivit denna bok, har tidigare givit ut facklitteratur knuten till ämnet klasskillnader. I denna roman syns detta tema återigen i form av ung flicka som längtar bort från liten tråkig hemstad, flyttar till större stad och får arbete som hembiträde.

Romanen utspelar sig under sent femtiotal. Mona, som är i sjuttonårsåldern längtar efter att uppleva något nytt. Helst New York, men Östersund får också duga. För det är dit hon tar tåget med resväska och bärbar symaskin. Hon har fått anställning som hembiträde hos ett yngre par, Britt och Ove, där hon ska laga mat, städa och passa deras tvååriga dotter.

Flytten till Östersund blir inte riktigt som Mona tänkt sig. Hon får bo i familjens vardagsrum, utan någon dörr att stänga om sig och att ta hand om den tvååriga Katrin är till en början inte så enkelt. De lediga söndagarna som utlovats förvandlas allt som oftast till arbetsdagar de också. Ove är nästan aldrig hemma, han spelar i ett jazzband och det blir sena kvällar. Britt i sin tur verkar mer intresserad av sin yrkeskarriär än av sitt barn.

Mona som vill ut i nöjeslivet tar alla chanser att gå på fik där hon i bästa fall har råd till en kopp fika och en liten kaka.  Hon lär känna Marta, en av servitriserna, de börjar umgås och går på dans tillsammans. Genom Ove, möter Mona gitarristen Harold. Han är tystlåten, snygg och lite spännande, något som Mona faller för. När Mona ska föda deras barn har Harold för länge sedan tappat intresset. Han lever för musiken och verkar inte kapabel att ta hand om något mer än så. Mona blir så småningom ensamstående med dottern och cirkeln sluts när hon åter flyttar hem till sin barndomsby.

Detta är en roman som helt igenom andas femtio- och sextiotal. Beskrivningen av kläderna, musiken, bakverken och maträtterna är alla referenser till denna tidsepok.  Men det viktigaste är beskrivningen av samhället som i stort tecknas på ett verklighetstroget sätt. Här märks synen på kvinnan och hur man för bara ett femtiotal år sedan såg ner på ensamstående, ogifta mödrar.

Denna roman är väl värd att läsas, inte minst som ett utmärkt tidsdokument. Boken är skriven på ett rakt och okomplicerat sätt, där berättelsen om Mona varvas med stycken där mor och dotter för en dialog om hur deras liv kom att te sig. Mona som ensamstående mor och dottern med en uppväxt utan sin far.


Titel: Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Nordstedts

/Monica