På originalspråk heter denna bok Vareopptelling, vilket översatt till
svenska
helt enkelt blir Inventering.
Och det är just denna varuinventering som också blir startskottet för bokens
absurda handling. Bokens huvudperson Nina Faber, poet, kvinna och medelålders
har efter tio år i Istanbul återvänt till hemlandet Norge för att göra come
back. Livet och författandet har inte gått helt spikrakt för Nina, utan hon har
levt ett ganska tärande liv. Som poet har hon haft både upp- och nedgångar,
kanske mest nedgångar, men med en liten trogen skara av läsare. Hon hoppas nu mycket
på sin nya diktsamling Bosporen.
Dagen för utgivningen väntar hon med
spänning på att förläggaren Cato ska ringa och meddela vilka recensioner hon
ska läsa och vilka hon eventuellt ska hoppa över. Hans samtal blir dock inte så
upplyftande. Bosporen har inte blivit
särskilt väl mottagen av kritikerkåren.
Som extra lök på laxen ringer man också
från den bokhandel, där Nina blivit inbokad för ett framträdande samma dag.
Personen i luren, meddelar att de glömt bort att de ska inventera bokhandelns
varulager och därför måste ställa in Ninas inbokade uppläsning. Detta får Nina
att gå i taket: Så här behandlar man inte en poet!
Hur berättelsen sedan fortlöper är
lite svårt att beskriva utan att avslöja för mycket. Men så mycket kan jag
säga, att det som nästan alltid när Erlend Loe skriver, handlar om absurd
humor blandat med både allvar och eftertanke. Loes skildring av Nina Faber väcker
exempelvis funderingar kring författare, förlag och kritiker och deras
förhållande gentemot varandra.
Hursomhelst, du som redan läst någon
av Loes böcker kommer garanterat att känna igen dig i hans sätt att skriva,
även om min personliga åsikt är att detta inte är en av hans främsta böcker.
Titel: Inventering
Författare: Erlend Loe
Förlag: Alfabeta
//Monica
