Riket av denna världen

De afrikanska gudarna och förfädernas andar spelade en avgörande roll när Haiti, som första koloniala territorium i världen, blev en självständig nation år 1804.

Saint-Domingue är en av de rikaste öarna i Karibien i mitten av 1700-talet och exporterar socker till hela Europa. Sockerindustrin bärs upp av slavar importerade från Afrika. De kommer från olika riken och talar olika språk, men gudarna har följt dem över havet och står dem bi i deras underjordiska kamp för frihet.

Foto: Hanna Widegren

Slaven Mackandal berättar myter och historier om hjältar och gudar från andra sidan havet för sin slavkamrat Ti Noel medan sockervandringen snurrar, då han plötsligt fastnar med armen i sockerpressen.

Enarmad blir han värdelös som slav men flyr upp i de otillgängliga bergen i öns mitt där han gömmer sig undan plantageägarnas hunddrev i många år. Han har magiska krafter och stor kunskap om örters användning. Snart blir han den mytiske ledaren för ett stort slavuppror som reser sig över hela ön. När snäckorna ljuder över slätten förgiftas plantageägare och boskap överallt på de stora haciendorna och går en plötslig och oväntad död till mötes.

Så startar den dramatiska och blodiga frigörelsen av världens första slavnation, den franska delen av Saint-Domingue. Samtidigt pågår i moderlandet Frankrike den Franska revolutionen med frihet, jämlikhet och broderskap. Men den nya nationens förste statsöverhuvud blir en eurocentrisk och despotisk kopia av den franske kungen, fast själv frigiven slav, och snart är det haitiska folket åter förslavat på sockerfälten.

Boken ”Riket av denna världen” är en klassiker från 1949 och författaren Alejo Carpentier från Kuba berättar historien i gränslandet mellan myt och verklighet. Han föregår genren ”magisk realism” som föddes i Latinamerika, med sin egen berättarteknik kallad ”lo real maravilloso”.

”Tyngd av lidanden och mödor, stolt i sitt elände, i stånd att älska mitt i sina plågor kan människan därför inte uppnå storhet, sitt fulla mått, annat än i Riket av denna världen.”

Riket av denna världen

Alejo Carpentier
2011

/ Helene

Intressant om religion och MR

Irshad Manji är en frisk fläkt inom den muslimska världen.
Hon är journalist, feminist och öppet homosexuell.

I sitt hemland Kanada är hon en känd TV-profil genom den egna TV-showen "Queer-television" som har homosexuella kulturer som tema. När TV-showen började sändas blev många muslimer arga och upprörda och gick samman med kristna fundamentalister för att protestera mot programmet.

Irshad har funderat, tänkt och ifrågasatt mycket inom islam ända sedan hon var ung. Hon blev tidigt avstängd från Koran-skolan därför att hon ställde för många frågor. Men hon behöll sin tro.
Nu vill hon sätta sin religion under lupp, och hennes åsikter är väl underbyggda med forskning och fakta. Med det utmanar hon förstås islams manliga auktoritet.

Islam måste börja respektera olika idéer, åsikter, människor och andra religioner för att utvecklas i vår globaliserade värld. Det handlar om att värna den fria tanken, rättvisa och mänskliga rättigheter - särskilt för kvinnor, som förtycks inom islam. Varför ska mänskliga rättigheter tillhöra icke-muslimer?

Islam har i själva verket en gammal tradition av fritt tänkande, "itjihad", som under århundraden blivit kvävd och bortglömd. Den traditionen vill Irshad Manji återuppväcka.
Islam, som hon tycker är en stagnerad religion, behöver reformeras och förnyas precis som Luther en gång reformerade kristendomen.

Islam är en världsreligion och bara 20 % av världens muslimer lever i Mellanöster och många utvandrar därifrån. Resten finns i Sydostasien, Afrika och Västvärlden. Trots detta är det en rigid och intolerant "ökenislam" som förhärskar i hela världen. Denna islam vill förbjuda samskolor, förbjuda flickor att delta i undervisningen i naturkunskap, sport och konstnärlig verksamhet. Frånvaron av kvinnor i ledande ställning är nästan total i muslimska samhällen. Även inom det muslimska samhället i Väst, som annars åberopar mångfald.

Det är muslimer i Väst som måste gå i spetsen för att reformera islam. Ingen får idag kritisera islam, och allra minst icke-muslimer. Men man måste ställa frågor om islam och man måste ifrågasätta. Självkritik är viktigt. Irshad Manji säger att öppna samhällena förblir öppna därför att folk tar risken att ställa frågor - högt.

På grund av allmänhetens okunskap om islam kan "ökenislam" få fortsätta sitt förtryck, och muslimer kräva att bli accepterade under alla förhållanden. Den som kritiserar islam kallas ofta för rasist och muslimer använder detta som sköld. Västerlänningar accepterar och tolererar ofta orättvisor i multikulturalismens namn. "De kommer ju från en annan kultur". Men bara kulturer som respekterar mäns och kvinnors grundläggande rättigheter förtjänar att accepteras, tycker Irshad Manji.

Jag har läst Irshad Manjis bok "Det muslimska problemet" och tycker att den är ett intressant och friskt ställningstagande från en modig och stark kvinna. Hon sätter ord på det som vi många gånger tänker men kanske inte riktigt vågar säga av rädsla för att bli kallade rasister eller SD-sympatisörer. Inte minst får jag ny kunskap om islam i ett historiskt perspektiv. Jag hoppas att hon får bli en ledstjärna för alla som vågar tänka annorlunda.

Man kan följa Irshad Manjis kamp och delta i diskussioner på hennes hemsida www.irshadmanji.com

Bok: Det muslimska problemet: en maning till uppriktighet och förändring
Författare: Irshad Manji
Förlag: Fri Tanke förlag, 2008


/Helene