Bioaktuell lytesromantik

Humoristisk och befriande respektlös, om sjukdom, lidande, kärlek och död, är John Greens bok ”Förr eller senare exploderar jag”. Och samtidigt en filosofisk berättelse om livet som en kort evighet. Boken har nu också blivit film och det blir biopremiär i sommar.

Foto: Linda Sandström

Hazel och Augustus är två unga som träffas på en stödgrupp för cancersjuka barn i kyrkans regi. Här finns barn med olika cancerdiagnoser som skelettcancer och leukemi, barn med bortopererade ögon och amputerade ben. I väntan på tillfrisknande eller död försöker de stötta varandra.
Hazel går omkring med slangar i näsan. Augustus hoppar omkring på ett ben. Han är friskförklarad och hon väntar på döden. Men döden tar paus och kärleken slår ner som en blixt där i stödgruppen.

Det är två filosofiska och intellektuella ungdomar som finner varandra. Båda älskar de att läsa böcker och utbyter favoritböcker. Hennes favorit är cancerberättelsen ” Ett storslaget lidande” som hon läser om och om igen och nästan kan utantill. Skriven av en fantastisk holländsk författare som vet precis hur det är att leva med cancer. Tyvärr slutar boken mitt i en mening och man får aldrig veta hur berättelsen slutar. Augustus favoritbok är ”Gryningens pris”, den första i en serie på 19 böcker med hjältar och mycket action. Finns även som TV-spel.

Så älskar Hazel och Augustus varandra i en tidlös evighet, men vet samtidigt att de inte har någon framtid tillsammans. Men en sista önskan kan väl ändå ett cancersjukt barn få uppfyllt!
Så tillsammans uppfyller de Hazels dröm om att få veta slutet på berättelsen ”Ett storslaget lidande”. De far till Amsterdam med protesben och syrgastuber för att träffa författaren.

”Förr eller senare exploderar jag” har översatts och getts ut i många länder. Det svenska omslaget är så vackert att det borde vinna pris. Det har ritats av Sofia Schultz och är också författarens egen favorit bland alla utgåvor på olika språk.

Du kan följa författaren John Greens inspirerande litteraturblogg på http://johngreenbooks.com/

Förr eller senare exploderar jag
av John Green2013

/Helene

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Gröna gummistövlar=töntigt, hajar du?

Att ge sin debutbok titeln ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” tyder på avsevärt mod av författaren, Åsa Asptjärn. Det är ju helt klart en rolig titel, men som läsare får jag omedelbart sjukt HÖGA förväntningar.


Kanske är det därför det börjar gnissla lite redan i början. Asptjärn, eller snarare hennes huvudperson, tonåringen Emanuel Kant försöker ganska desperat att vara rolig och cool. Det fungerar så där. Jag tänker att jag lika gärna skulle kunna läsa Jeff Kinney eller rent av en Sune-bok för lite goofig pinsamhetshumor om tonårslivets vedermödor.


Ganska omgående får vi möta Emanuels bästa och enda vän: Tore. Här tar författaren i rejält för att förklara hur töntig och omöjlig han är. Det är nästan en karikatyr, skildrat med 100 procent Tell och 0 procent Show.


Mot alla odds utvecklar sig ändå en intressant berättelse som snurrar kring Emanuels tonårskris. Det starkaste elementet är just Emanuels och Tores vänskap och deras position som outsiders i klassen. Allt detta är ständigt aktuella och viktiga ämnen i ungdomslitteraturen. Den humoristiska vinkeln (Som jag som bibliotekarie uppskattar och ständigt jagar!) fungerar rätt bra.


Frågan är vad huvudspåret egentligen är? Asptjärn behandlar, vänskap, kärlek, mobbning, första fyllan, komma ut, homosexualitet, dödsfall i familjen, syskonrelationer etc. Kan författaren vänligen välja ett av dessa teman och koncentrera sig lite?


Nu har jag justerat era förväntningar på den här boken till en sjukt låg nivå känner jag. Lite snällt får jag lägga till att just vänskapsskildringen verkligen är väldigt bra. Det händer också oväntade saker och berättelsen känns ganska oförutsägbar på ett positivt sätt.

Titel: Konsten att ha sjukt låga förväntningar


Författare: Asptjärn, Åsa

År: 2014