Färjan som får oss att ta flyget

Färjan av Mats Strandberg

Nya boken Färjan har på omslaget en närbild på den typ av heltäckningsmatta som täcker golvet på kryssningsbåtar och färjor. Sådana som vi gotlänningar nöter på till vardags. Tänk om den där mattan kunde tala, vilka historier vi skulle få höra.

Mats Strandberg har tagit fasta på detta. Han beskriver livet ombord på en båt väl, också personalens vardag. Som i porträttet av b-kändisen Dan som blivit kvar på färjan med sin repertoar. Därtill tecknar Strandberg passagerarna med ömhet, (han är bra på det, läs gärna tidigare romanen ”Halva liv” om du vill läsa mer av Mats Strandberg). Eftersom han inte viker undan för det svåra blir personerna komplicerade - och verkliga, av kött och blod.. . 

Till en början får vi följa medelålders Marianne som reser ensam, och hennes trevande steg ombord. Hon är nära att inte åka med färjan, men hoppas att en kryssning ska skaka liv i henne.. Hon har ingen aning om vad som väntar.

Styrkan i den här boken är dess utgångspunkt.  Att vara på en båt långt ut till havs, är lite som att befinna sig i ett ingenmansland. Ni vet hur det kan kännas någon timme efter avgång i Visby hamn. När det börjar mörkna och man så här års inte kan se ut från färjefönstret där man sitter utan uppkoppling. Det behöver inte vara obehagligt. Det kan snarare vara en paus från allt. Men på Strandbergs (litterära) skuta infinner sig tidigt ett obehag.  Man vet att något äckligt ska hända, det har bara inte börjat riktigt än…

Deckarförfattarinnan Åsa Larsson har på framsidan uttalat sig om boken ”Färjan” och konstaterar lika avskräckande som eggande: ”Jag kommer aldrig mer att åka färja”.  För oss öbor som inte har ett val, är detta kanske inte boken man ska fördriva tiden med, när man ska till Nynäs. Eller så är det precis just det.

/Hanna

Kickar

Ung man flyr från Gotland med färjan över till Nynäshamn. Med blodig t-shirt och utan pengar sitter han på pendeltåget till Stockholm och försöker dölja sitt sönderslagna ansikte under kepsens skärm. Han tror att han dödat någon. Han måste bort. Gömma sig.  Då kommer kontrollanten…….

Foto: Petra Pettersson

Så börjar ungdomsromanen ”Kickar” som sedan utspelar sig i Visby-miljö under ett sommarlov. Historien bakom den dramatiska inledningen nystas upp.  Det handlar om vänskap och kärlek mellan ett gäng kompisar i övre tonåren. Om bus-streck som går över gränsen till det olagliga. Och som ger kickar i ett annars välordnat liv.

Men här finns också familjehemligheter: en missbrukande förälder, en psykopatisk misshandlande styvfar, en okänd biologisk far som sitter i fängelse dömd för mord, livslögner och kärleken mellan mamma och son.

Författaren Staffan Cederborg bor i Östergarn på Gotland och arbetar på Riksutställningar samtidigt som han skriver ungdomsböcker. Han debuterade som författare 2013 och ”Kickar” är hans tredje roman.

Kickar

Av Staffan Cederborg
2015

/ Helene

Etthundra mil av skratt och elände

 

Ensamstående mamman Jess vägrar att ge upp hoppet om att livet är magiskt.

Allt bra kan hända försöker hon övertyga barnen hon bor med.
Pengar är en liten detalj bara. Och dessa saknar familjen.

Men när det går upp för familjen att minstingen Tanzie kan vara ett mattegeni ställs allt på sin spets. Tanzie behöver delta i en tävling i Skottland för att kunna få ett stipendium och ha råd att gå den fina matteutbildningen. Men först måste den brokiga familjen och bonuspassageraren, deras enorma och svettiga hund, ta sig dit. På vägen blir de tvungna att acceptera en främlings hjälpande hand. Ett möte som förändrar deras tillvaro.

Jojo Moyes har skrivit många böcker i genren feelgood.  "Etthundramil”  är varm men den innehåller också en lite otippad roadtrip genom klassamhället i Storbritannien. Boken är på det viset en lättsam bladvändare som samtidigt tar på djupet. Som läsare kommer man att tänka på vidden av att aldrig ge upp och styrkan i att skratta när livet ter sig för eländigt. Man påminns om den magi människan bär inom sig; att se på vår värld på ett kärleksfullt och positivt vis. Vad som än händer.

Hanna Widegren

Riket av denna världen

De afrikanska gudarna och förfädernas andar spelade en avgörande roll när Haiti, som första koloniala territorium i världen, blev en självständig nation år 1804.

Saint-Domingue är en av de rikaste öarna i Karibien i mitten av 1700-talet och exporterar socker till hela Europa. Sockerindustrin bärs upp av slavar importerade från Afrika. De kommer från olika riken och talar olika språk, men gudarna har följt dem över havet och står dem bi i deras underjordiska kamp för frihet.

Foto: Hanna Widegren

Slaven Mackandal berättar myter och historier om hjältar och gudar från andra sidan havet för sin slavkamrat Ti Noel medan sockervandringen snurrar, då han plötsligt fastnar med armen i sockerpressen.

Enarmad blir han värdelös som slav men flyr upp i de otillgängliga bergen i öns mitt där han gömmer sig undan plantageägarnas hunddrev i många år. Han har magiska krafter och stor kunskap om örters användning. Snart blir han den mytiske ledaren för ett stort slavuppror som reser sig över hela ön. När snäckorna ljuder över slätten förgiftas plantageägare och boskap överallt på de stora haciendorna och går en plötslig och oväntad död till mötes.

Så startar den dramatiska och blodiga frigörelsen av världens första slavnation, den franska delen av Saint-Domingue. Samtidigt pågår i moderlandet Frankrike den Franska revolutionen med frihet, jämlikhet och broderskap. Men den nya nationens förste statsöverhuvud blir en eurocentrisk och despotisk kopia av den franske kungen, fast själv frigiven slav, och snart är det haitiska folket åter förslavat på sockerfälten.

Boken ”Riket av denna världen” är en klassiker från 1949 och författaren Alejo Carpentier från Kuba berättar historien i gränslandet mellan myt och verklighet. Han föregår genren ”magisk realism” som föddes i Latinamerika, med sin egen berättarteknik kallad ”lo real maravilloso”.

”Tyngd av lidanden och mödor, stolt i sitt elände, i stånd att älska mitt i sina plågor kan människan därför inte uppnå storhet, sitt fulla mått, annat än i Riket av denna världen.”

Riket av denna världen

Alejo Carpentier
2011

/ Helene

Sommaraktuellt om fotboll

Kan man tro att man är bäst i världen? Kan man få ett helt lag som är pressat att vinna, att tro det? Pia Sundhage är landslagstränaren från Sverige där man får lära sig att vara lagom tidigt, som blev förbundskapten för ett stjärnspäckat hårdsatsande amerikanskt landslag.  Med USA vann hon två OS-guld och ett VM-silver innan hon slutade 2012. Nu i juni leder hon våra svenska damer under VM i Kanada. Där de bland annat ska möta just USA* med flera av de spelare som Pia tränat.

I boken ”Spela på bästa fot- Att leda med glädje” får man följa en privatare Pia som via en matchdagbok hon för under tiden med USA:s landslag, visar vägen till framgång på ett personligt berättat sätt.

I boken möter vi en säregen ledarstil. Sundhage är ömsom disciplinerad och petig, för att plötsligt slå om till att vara lika laidback och avslappnad. Hon drar sig inte för att ta upp en gitarr och bjuda på sig själv. Hon handskas med superstjärnor som vore de vem som helst. Hon visar på vikten av att känna glädjen inför att spela fotboll, och plockar fram leken hos stjärnorna. I leken är vi glada och deltar på samma villkor. Sundhage vågar tro på stordåd men stunderna där hon som barn matade bollen mot barndomens garage i Malbäck, ger henne en bra botten. Hon tillåter sig att bli hög av lagets framgångar, men landar snart igen. Hon är fortfarande den där tjejen som bara älskar att spela fotboll. Och det inspirerar andra.

Bokens medförfattare Elisabeth Sohlin, bryter ner Pias dagboksanteckningar till mer metodiska handfasta råd på hur man kan använda ett ledarskap. Hur man bygger glädje. Men inblicken i Pias vardag och tränarliv tycker jag ger mer. Sundhage lyckas visa hur viktigt det är med positiv feedback och hur hon får laget att finna ett flow.

Man måste inte älska fotboll för att läsa den här boken. Är du intresserad av hur man stärker sin omgivning inifrån och ut, och vill läsa något som gör dig glad är det här en härlig bok att läsa.

Och i sommar dubbelt aktuell alltså.

 *Så spelas Sveriges matcher under Dam-VM i Kanada 6 juni-6 juli 2015:

8 juni Sverige-Nigeria, 12 juni Sverige-USA, 19 juni Sverige-Australien   

En resa…

Den knappt 20-åriga småstadstjejen Frida, verkligen genomlider sommarlovet, efter att hennes pojkvän har lämnat henne för en annan.

Alldeles ensam släpar hon sig fram, tills en dag då en bil kommer körande in på gården och ut kommer den utflyttade systern med den nye italienske pojkvännen. Systern Marissa är för Frida allt hon inte är eller vågar!

Den charmiga Marissa har alltid gjort som hon vill och gått sina egna vägar medan lillasystern har tagit den mer nertonade platsen.  Med sig från Rom har de en trämadonna som dom önskar få värdesatt av Marissas gamla konstlärare.

Det visar sig att konstkännaren har flyttat till Paris. Den livliga Marissa övertalar lillasyster Frida som först är lite osäker att följa med. Men så börjar resan…

Samtidigt som bilen rullar fram genom Europa tar även huvudpersonens utveckling fart, fram kliver en mer självständig ung kvinna som tar en ny plats i systraskapet och livet.

Författaren använder ett enkelt och rakt språk utan att det kännas banalt på något sätt eller tråkigt. Man kan skönja både humor och finess i metaforerna vilket jag uppskattade.

Budskapen är tydliga, att allt förändras med tid. Den man var igår är man inte idag, och så är det för andra också. Rollerna förändras.

Jag tycker att boken ”rullar” fram i jämn takt men den passar nog bäst till yngre kvinnor. Dock så når den inte riktigt fram till någon äventyrsroman, mer som en feelgood bok med ett budskap. Jag ger även ett stort plus för omslaget.

Bok: En eller annan väg

Författare: Sara Paborn

Förlag: Brombergs, år 2015

/Marie

De trotsar döden för drömmen om Europa

De trotsar döden för att ta sig till det rika Europa. Alla dessa människor som kommer från Afrika och Mellanöstern, via Libyen och över Medelhavet, i bräckliga tunisiska fiskebåtar. De omsätter en informell miljardindustri, människosmuggling, lika lukrativ som narkotikahandeln. De försörjer Italiens jordbruksnäring med billig illegal arbetskraft styrd av maffian. Men vad de drömmer om är en framtid i Tyskland eller Sverige. En dröm som bara den som har tillräckligt med pengar kan uppnå.

Foto: Linda Sandström

Den italienske ”wallraffande” journalisten Fabrizio Gatti bestämmer sig för att undersöka vad som döljer sig bakom en av vår tids största folkvandringar. Under alternativ identitet som kurden Bilal, gör han själv resan på Slavrutten mot Europa. Han vill veta vilka dessa modiga människor är, och vilka drömmar och förhoppningar som driver dem. Vilka strapatser de utstått innan de landar på den Italienska ön Lampedusa.

Klädd i tuaregisk tagelmust och med långt skägg startar han sin resa i Senegal och reser med tåg och buss genom Mali och Niger. Där vid Saharaöknens rand gör han upp om priset med människosmugglarna och låter sig transporteras genom öknen på fullpackade lastbilsflak tillsammans med hundratals andra migranter. Rån, prygel och mutor möter dem vid alla gränsposteringar och poliskontroller. Alla längs rutten vill tjäna sig en hacka på den illegala trafiken. Många når aldrig fram till Medelhavet utan blir ”stranded” på vägen och tvingas till oavlönat slavarbete för kost och logi i något samhälle längs slavrutten.

Fabrizio Gattis reportagebok är en tjock tegelsten på 550 sidor men en lika spännande bladvändare som någonsin den värsta thriller eller deckare.

Bok: Bilal – på slavrutten till Europa

Författare: Fabrizio Gatti

År: 2014

/Helene