Vad händer när tjejerna tar saken i egna händer?

Jag vill tipsa om en deckarförfattarinna som många känner till, men kanske har ni - liksom jag - inte hunnit läsa henne.

Katarina Wennstams näst senaste heter Skuggorna, och den handlar om hur en grupp kvinnor bestämmer sig för att utsätta våldsamma män för de grymheter de själva gjort mot sina kvinnor. Sånt de redan blivit dömda för och fått sitt straff för… Man kan tycka vad man vill i frågan, men annorlunda läsning är det att göra fyra kvinnor till våldsverkare.

 Kvinnovåldet minskar inte i vårt samhälle. Katarina Wennstam började som reporter på SVT, och kan sina ämnen. Det bor en fullfjädrad researcher i henne som hägrar i bakgrunden i böckerna. Hon beskriver både de som begår brott och de som drabbas, trovärdigare än de flesta i genren. Hon törstar inte efter att få skriva blodigt och känns istället som hon är ute efter något så ovanligt som… rättvisa.

Wennstam har vid det här laget spottat ur sig sju deckare, bra allihop. Efter att ha läst dem, inte alls i kronologisk ordning inser jag att det inte spelar så stor roll.

Katarina Wennstam har varit välförtjänt nominerad tre år i rad för bästa svenska kriminalroman, priset delades precis ut, den 22 nov. Hon fick det inte i år heller* trots att hon är mycket läsvärd. Att Wennstam har ett ärende märks i det hon skriver, och det gör den här deckarsviten sammantaget betydligt mer angelägen än många andra deckare på hyllan.

Wennstam, Katarina: Skuggorna (Albert Bonniers Förlag) 

Serien i sin helhet:

2007 Smuts

2008 Dödergök

2010 Alfahanen

2012 Svikaren

2013 Stenhjärtat

2014 Skuggorna

2015 Skymningsflickan

/Hanna

*Anders de la Mottes UltiMatum” utsågs till årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Övriga nominerade var: Wennstam, Katarina: Skymningsflickan, Hedström, Ingrid: Måltavla, Lapidus, Jens: STHLM delete, Zander, Joakim: Orten.

Not My Father´s Son

 It is not often one reads a memoir so honest and well written as Not My Father’s Son. Physically and mentally abused by his father from a young age, Alan Cumming holds nothing back telling the story of his upbringing.

 Approached by a television show to research a part of his family past, he starts to unravel a history that spans over generations and Continents.  As Cumming gains more insight to his family’s past, it starts affecting his life in ways he could never have imagined. Being an actor, he draws both strength and pain from his new discoveries. Not a single aspect of his personal life and career is left out for the reader to share.

 Filled with humanity and pain, it is impossible not to get emotionally involved in the inner cathartic journey Cumming so honestly shares. It is a rarity to see one of the worlds great actors wear a face of normality.


Bok: Not my fathers´s son
av Alan Cumming
2014

 //Richard

Färjan som får oss att ta flyget

Färjan av Mats Strandberg

Nya boken Färjan har på omslaget en närbild på den typ av heltäckningsmatta som täcker golvet på kryssningsbåtar och färjor. Sådana som vi gotlänningar nöter på till vardags. Tänk om den där mattan kunde tala, vilka historier vi skulle få höra.

Mats Strandberg har tagit fasta på detta. Han beskriver livet ombord på en båt väl, också personalens vardag. Som i porträttet av b-kändisen Dan som blivit kvar på färjan med sin repertoar. Därtill tecknar Strandberg passagerarna med ömhet, (han är bra på det, läs gärna tidigare romanen ”Halva liv” om du vill läsa mer av Mats Strandberg). Eftersom han inte viker undan för det svåra blir personerna komplicerade - och verkliga, av kött och blod.. . 

Till en början får vi följa medelålders Marianne som reser ensam, och hennes trevande steg ombord. Hon är nära att inte åka med färjan, men hoppas att en kryssning ska skaka liv i henne.. Hon har ingen aning om vad som väntar.

Styrkan i den här boken är dess utgångspunkt.  Att vara på en båt långt ut till havs, är lite som att befinna sig i ett ingenmansland. Ni vet hur det kan kännas någon timme efter avgång i Visby hamn. När det börjar mörkna och man så här års inte kan se ut från färjefönstret där man sitter utan uppkoppling. Det behöver inte vara obehagligt. Det kan snarare vara en paus från allt. Men på Strandbergs (litterära) skuta infinner sig tidigt ett obehag.  Man vet att något äckligt ska hända, det har bara inte börjat riktigt än…

Deckarförfattarinnan Åsa Larsson har på framsidan uttalat sig om boken ”Färjan” och konstaterar lika avskräckande som eggande: ”Jag kommer aldrig mer att åka färja”.  För oss öbor som inte har ett val, är detta kanske inte boken man ska fördriva tiden med, när man ska till Nynäs. Eller så är det precis just det.

/Hanna

Kickar

Ung man flyr från Gotland med färjan över till Nynäshamn. Med blodig t-shirt och utan pengar sitter han på pendeltåget till Stockholm och försöker dölja sitt sönderslagna ansikte under kepsens skärm. Han tror att han dödat någon. Han måste bort. Gömma sig.  Då kommer kontrollanten…….

Foto: Petra Pettersson

Så börjar ungdomsromanen ”Kickar” som sedan utspelar sig i Visby-miljö under ett sommarlov. Historien bakom den dramatiska inledningen nystas upp.  Det handlar om vänskap och kärlek mellan ett gäng kompisar i övre tonåren. Om bus-streck som går över gränsen till det olagliga. Och som ger kickar i ett annars välordnat liv.

Men här finns också familjehemligheter: en missbrukande förälder, en psykopatisk misshandlande styvfar, en okänd biologisk far som sitter i fängelse dömd för mord, livslögner och kärleken mellan mamma och son.

Författaren Staffan Cederborg bor i Östergarn på Gotland och arbetar på Riksutställningar samtidigt som han skriver ungdomsböcker. Han debuterade som författare 2013 och ”Kickar” är hans tredje roman.

Kickar

Av Staffan Cederborg
2015

/ Helene

Etthundra mil av skratt och elände

 

Ensamstående mamman Jess vägrar att ge upp hoppet om att livet är magiskt.

Allt bra kan hända försöker hon övertyga barnen hon bor med.
Pengar är en liten detalj bara. Och dessa saknar familjen.

Men när det går upp för familjen att minstingen Tanzie kan vara ett mattegeni ställs allt på sin spets. Tanzie behöver delta i en tävling i Skottland för att kunna få ett stipendium och ha råd att gå den fina matteutbildningen. Men först måste den brokiga familjen och bonuspassageraren, deras enorma och svettiga hund, ta sig dit. På vägen blir de tvungna att acceptera en främlings hjälpande hand. Ett möte som förändrar deras tillvaro.

Jojo Moyes har skrivit många böcker i genren feelgood.  "Etthundramil”  är varm men den innehåller också en lite otippad roadtrip genom klassamhället i Storbritannien. Boken är på det viset en lättsam bladvändare som samtidigt tar på djupet. Som läsare kommer man att tänka på vidden av att aldrig ge upp och styrkan i att skratta när livet ter sig för eländigt. Man påminns om den magi människan bär inom sig; att se på vår värld på ett kärleksfullt och positivt vis. Vad som än händer.

Hanna Widegren

Riket av denna världen

De afrikanska gudarna och förfädernas andar spelade en avgörande roll när Haiti, som första koloniala territorium i världen, blev en självständig nation år 1804.

Saint-Domingue är en av de rikaste öarna i Karibien i mitten av 1700-talet och exporterar socker till hela Europa. Sockerindustrin bärs upp av slavar importerade från Afrika. De kommer från olika riken och talar olika språk, men gudarna har följt dem över havet och står dem bi i deras underjordiska kamp för frihet.

Foto: Hanna Widegren

Slaven Mackandal berättar myter och historier om hjältar och gudar från andra sidan havet för sin slavkamrat Ti Noel medan sockervandringen snurrar, då han plötsligt fastnar med armen i sockerpressen.

Enarmad blir han värdelös som slav men flyr upp i de otillgängliga bergen i öns mitt där han gömmer sig undan plantageägarnas hunddrev i många år. Han har magiska krafter och stor kunskap om örters användning. Snart blir han den mytiske ledaren för ett stort slavuppror som reser sig över hela ön. När snäckorna ljuder över slätten förgiftas plantageägare och boskap överallt på de stora haciendorna och går en plötslig och oväntad död till mötes.

Så startar den dramatiska och blodiga frigörelsen av världens första slavnation, den franska delen av Saint-Domingue. Samtidigt pågår i moderlandet Frankrike den Franska revolutionen med frihet, jämlikhet och broderskap. Men den nya nationens förste statsöverhuvud blir en eurocentrisk och despotisk kopia av den franske kungen, fast själv frigiven slav, och snart är det haitiska folket åter förslavat på sockerfälten.

Boken ”Riket av denna världen” är en klassiker från 1949 och författaren Alejo Carpentier från Kuba berättar historien i gränslandet mellan myt och verklighet. Han föregår genren ”magisk realism” som föddes i Latinamerika, med sin egen berättarteknik kallad ”lo real maravilloso”.

”Tyngd av lidanden och mödor, stolt i sitt elände, i stånd att älska mitt i sina plågor kan människan därför inte uppnå storhet, sitt fulla mått, annat än i Riket av denna världen.”

Riket av denna världen

Alejo Carpentier
2011

/ Helene

Sommaraktuellt om fotboll

Kan man tro att man är bäst i världen? Kan man få ett helt lag som är pressat att vinna, att tro det? Pia Sundhage är landslagstränaren från Sverige där man får lära sig att vara lagom tidigt, som blev förbundskapten för ett stjärnspäckat hårdsatsande amerikanskt landslag.  Med USA vann hon två OS-guld och ett VM-silver innan hon slutade 2012. Nu i juni leder hon våra svenska damer under VM i Kanada. Där de bland annat ska möta just USA* med flera av de spelare som Pia tränat.

I boken ”Spela på bästa fot- Att leda med glädje” får man följa en privatare Pia som via en matchdagbok hon för under tiden med USA:s landslag, visar vägen till framgång på ett personligt berättat sätt.

I boken möter vi en säregen ledarstil. Sundhage är ömsom disciplinerad och petig, för att plötsligt slå om till att vara lika laidback och avslappnad. Hon drar sig inte för att ta upp en gitarr och bjuda på sig själv. Hon handskas med superstjärnor som vore de vem som helst. Hon visar på vikten av att känna glädjen inför att spela fotboll, och plockar fram leken hos stjärnorna. I leken är vi glada och deltar på samma villkor. Sundhage vågar tro på stordåd men stunderna där hon som barn matade bollen mot barndomens garage i Malbäck, ger henne en bra botten. Hon tillåter sig att bli hög av lagets framgångar, men landar snart igen. Hon är fortfarande den där tjejen som bara älskar att spela fotboll. Och det inspirerar andra.

Bokens medförfattare Elisabeth Sohlin, bryter ner Pias dagboksanteckningar till mer metodiska handfasta råd på hur man kan använda ett ledarskap. Hur man bygger glädje. Men inblicken i Pias vardag och tränarliv tycker jag ger mer. Sundhage lyckas visa hur viktigt det är med positiv feedback och hur hon får laget att finna ett flow.

Man måste inte älska fotboll för att läsa den här boken. Är du intresserad av hur man stärker sin omgivning inifrån och ut, och vill läsa något som gör dig glad är det här en härlig bok att läsa.

Och i sommar dubbelt aktuell alltså.

 *Så spelas Sveriges matcher under Dam-VM i Kanada 6 juni-6 juli 2015:

8 juni Sverige-Nigeria, 12 juni Sverige-USA, 19 juni Sverige-Australien