Vandringar i New York

Tillhör du dem som alltid längtat till New York, men aldrig varit där?
Eller till dem som varit där och drömmer om att återvända?



Foto:Linda Sandstöm



Då kan du följa med Julius på fotvandring, kors och tvärs genom staden. Julius är en typisk samtidsmänniska, produkt av vår globaliserade värld. Han hör hemma överallt, och samtidigt ingenstans.

Han ledsagar dig genom de välkända områdena, gatorna och parkerna: Manhattan, Bronx, Brooklyn, Harlem, Wall Street, Central Park, Hudsonfloden, World Trade Center, Frihetsgudinnan.

Han utforskar staden som är en palett av etnisk mångfald. Varje område har sin särskilda prägel, sin historia och sina människoöden.

De människor han möter har rötter på alla kontinenter och deras livsöden berättar om vår moderna historia och knyter en väv av händelser, inte sällan tragedier, som format vår samtid.

De berättar om migration i dåtid och nutid, om utrensning och utplåning av urbefolkning och etniska grupper, om krig och flykt undan krig, om kolonialism och slaveri, om terrorattentat.

Mitt i den pulserande staden lever Julius ett rotlöst liv i stor ensamhet. Med böcker och klassisk musik som sällskap vid sidan om jobbet som psykiater. Men det är vandringarna som knyter honom till verkligheten utanför.

Hans egen blandade bakgrund, hälften tysk och hälften yoruba, ger honom möjlighet att vandra ut och in i olika identiteter samtidigt som han vandrar runt i New York. Han är samtidigt invandrare, svart, vit, afroamerikan, afrikan, europé, migrant, akademiker, psykiater, intellektuell etc. Och han har förmågan att smälta in i de flesta sociala sammanhang.

Jag är tacksam över de strövtåg genom mina drömmars stad som jag fått följa med på. Men vem är psykiatrikern Julius egentligen? Är han riktigt frisk? Är det riktigt nyttigt för människan att leva i vår rotlösa samtid, utan förankring och social tillhörighet? Går det att vara någon då, eller blir man ingen?

Det undrar jag efter att ha slagit följe med Julius genom boken ”Öppen stad” av Teju Cole. En bok som både är ett slags ögonblicksbild av NUET och samtiden, och en resa genom modern HISTORIA på minst tre kontinenter.

Författaren Teju Cole är amerikan med rötter i Nigeria. Hans debutroman ”Öppen stad” har blivit en stor kritikerframgång och han har jämförts med de riktigt stora författarna, bl. a Baudelaire. Han är också fotograf och konsthistoriker.

Läs mer på hans hemsida www.tejucole.com

Bok ”Öppen stad” 2013

Författare Teju Cole

/Helene

Resten får du ta reda på själv

Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver handlar om Samantha Kingston på Jefferson High.

Sam, som hon oftast kallas är en ganska vanlig tjej på en ganska vanlig skola. Men Sam och hennes vänner hör framför allt till skolans populära innegäng. Deras status kommer sig inte av att de skulle vara särskilt trevliga. Snarare är de gapiga och ganska taskiga mot dem som befinner sig lägre på den sociala rangskalan.


När boken börjar får vi följa allt som händer Sam och hennes vänner fredagen den 12 februari. Det är sista skoldagen innan Alla hjärtans dag och enligt skolans tradition delas det mängder av rosor och kärleksbrev. På kvällen är det fest hos en klasskamrat och när vännerna kör hem berusade, inträffar en olycka och Sam dör!

Märkligt nog så vaknar hon upp igen i sin säng och det är återigen 12 februari. Återigen delas det ut rosor och samma samtal och händelser utspelar sig. Obevekligt slutar det emellertid på samma sätt – och börjar om igen. Sam blir förstås förvirrad men upptäcker efter hand att hon kan påverka händelseförloppet. Hoppet väcks att hon ska kunna hitta ett sätt att agera för att undvika sin egen död.

Intrigen påminner inte så lite om filmen ”Måndag hela veckan” (Groundhog day) där en cynisk journalist tvingas leva i en tidsloop ända tills han bearbetat sin negativa personlighet och kan få sin älskade. På samma sätt handlar den här boken om Sams väg till insikt om sig själv och livet. Temat med mobbning och den sociala pressen i skolan fördjupas och Sam förstår att hon och hennes vänner i många fall betett sig illa och sårat många. Inte av elakhet utan av mer av ren obetänksamhet och tonårsångest. Sam har alltså hamnat i ett slags skärseld som tvingar henne till moralisk rening - men också att upptäcka kärleken.

Lauren Oliver har ett medryckande språk och en varierad rytm som skapar tydliga bilder hos mig som läsare. Som läsare blir man ömsom irriterad, glad eller vemodig och jag tror att berättelsen är perfekt för sin målgrupp tonåringar/unga vuxna.

Hur går det då? Det skulle vara nästintill brottsligt att förstöra spänningen i en så bra bok – resten får du ta reda på själv..

/Mattias

Titel: Resten får du ta reda på själv (2012)
Författare: Oliver, Lauren
480 s.

Ibland bara måste man

Kaliforniens återinförande av förbud mot homoäktenskap känns långt borta när man läser "Ibland bara måste man" av den amerikanske ungdomsförfattaren David Levithan.
Obama fick både skäll och bifall när han svängde i frågan om homoäktenskap strax före valet  och blev landets förste president att stödja sådana. Men bara i nio av USAs 50 delstater får man gifta sig om man är av samma kön.
I David Levithans bok utspelas en kärlekshistoria mellan killar i en amerikansk High School. Det blir kärlekstrassel, missförstånd och intriger mellan tre som jag tror väcker minnen och igenkännande hos alla som är eller har varit unga och kära.
I Levithans High School-värld finns inga heteronormer. Man får vara den man är och flera av eleverna är könsöverskridare. En del vill inte definiera sig och andra väljer fritt. Skolans fotbollshjälte är transvestit och går i högklackat när hon inte spelar match eller tränar. De flesta är goda vänner och månar om varandra vare sig de är gay eller straighta. De lever i en värld full av kärlek och vänskap. Den ende som har det svårt är en gay-kille med konservativt kristna föräldrar som försöker omvända sonen genom att isolera honom från yttervärlden. Men i den här amerikanska småstaden  finns PFLAG, Parents friends of lesbians and gays, en organisation som är lika stor och viktig som Hem & Skola-föreningen. Och Paul som är bokens berättar-jag kom ut ur garderoben redan i förskolan.
Boken platsar definitivt i listan med litteratur på temat "Kärlekens många ansikten".
Läs mer på David  Levithans hemsida www.davidlevithan.com

Ibland bara måste man
av David Levithan


 David Levithan at the 2011 Texas Book Festival, Austin, Texas, United States
Photographer Larry D. Moore CC BY-SA 3.0. 4

/Helene

I bibliotekens och böckernas värld…

”VAKNA, VARFÖR LIGGER ni där? Biblioteket öppnar inte förrän om två timmar, här får ni inte vara. Det är ju höjden, låsa in låntagarna hos mig i källaren.”

Bibliotekarien på geografiavdelningen upptäcker en morgon att en låntagare råkat bli inlåst på biblioteket över natten. Detta är till en början något som bibliotekarien inte alls uppskattar, men ganska snart inleds en form av kommunikation mellan de båda. Eller snarare en envägskommunikation, där bibliotekarien håller låda och den av misstag inlåsta låntagaren lyssnar.

Hela boken är alltså byggd som en enda lång monolog där denna bibliotekarie talar om både litteratur, bibliotek och sitt eget liv. I ena stunden beskriver hon sin kärlek till böcker och bibliotek och i nästa stund ondgör hon sig över klassifikationssystemet Dewey som hon inte finner funktionellt. Bokens titel, Kod 400, är för övrigt tagen från just detta klassifikationssystem som är uppbyggt av sifferkoder.

Genom det enkelriktade samtalet målas ett personporträtt upp av en medelålders, ensamstående bibliotekarie som arbetar någonstans på ett franskt landsortsbibliotek. Emellanåt kan det kännas som att huvudpersonen blir till något av en karikatyr och att det är en nidbild av bibliotekarieyrket som målas upp. Dock lyser den äkta kärleken till böcker och bibliotek starkare och Kod 400 blir i stället en form av manifest för litteraturen och läsningens betydelse.

Förväntar du dig en bok med fart och innehållsrik handling, så kommer du att bli besviken. Men vill du läsa en bok i lugnt tempo som på ett annorlunda sätt tar upp litteratur och bibliotekens värde, så har du hittat rätt.

Kod 400 är den franska journalisten Sophie Divrys debutroman. Om sig själv skriver hon i bokens förord: ”Jag tycker om aubergine, olivolja, mammas marmelad, jag avskyr bilar, jag har ingen mobil, jag är feminist och jag har fobi för öppna dörrar.” […]

Författare: Sophie Divry

Titel: Kod 400

Sidor: 93

Förlag: Sekwa

Inte så lite bra..

Ibland lönar det sig att nappa åt sig en bok med trist omslag i biblioteket. Att omslaget är lite tråkigt är nog den allvarligaste kritik jag kan komma på om A tiny bit marvellous av Dawn French (Engelska). Om författarens namn verkar bekant så är det inte konstigt. Det är nämligen samma Dawn French som utgör ena halvan av komikerparet French & Saunders som ligger bakom succén Helt hysteriskt och tonvis med härlig brittisk TV-humor.

Glädjande nog funkar Frenchs talanger även i romanform. Detta är berättelsen om den ganska skruvade familjen Battle. Händelserna skildras från de olika familjemedlemmarnas synvinkel i ett slags dagboksform och i många fall får man deras vitt skilda syn på samma skeende. Det känns originellt och väldigt roligt. För detta är något så ovanligt som en humoristisk familjeskildring. Tonåriga dottern Dora mår inte särskilt bra och mamma Mo (Yrke, Barnspykolog) har medelålderskris. Det är en jobbig tid och familjen är i rätt rejäl gungning.

Det skulle kunna bli ett ångestladdat, nattsvart drama men French har som sagt valt den humoristiska vinkeln och resultatet är fantastiskt bra. Mamman försäkrar t ex ständigt sig själv om att hon har situationen under kontroll (hon är ju Psykolog gubevars!), medan dotterns skildring röjer henne som kontrollerande, osäker och ganska förvirrad. Sonen i familjen genomgår, ahem, ett slags identitetsförvirring. Den enda person som inte kommer till tals (förutom hunden Poo) är pappan. Han bara finns där som ett slags husdjur. Han tas ganska mycket för given och man förstår efter hand att det är han som faktiskt får familjen att fungera.

Som ni förstår rekommenderar jag den här boken varmt. För alla som har den minsta anglofila ådra är språket, stilen, handlingen – ja allt(!) rena Julafton. Möjligen kan man invända (förutom omslaget) att de inledande kapitlen är något sävliga i tempot. Men det är en petitess – jag utlovar riklig läsglädje till alla som hänger kvar.

/Mattias Axén

Titel: A tiny bit marvellous (2010)

Författare: Dawn French

Hur var det att leva i de afrikanska kolonierna vid förra sekelskiftet?

Under senare delen av 1800-talet hade västeuropa lagt beslag på och delat upp hela Afrika mellan sig. Man såg Afrika som den källa av naturtillgångar som skulle bygga upp utvecklingen av Europa under 1900-talet.

Genom den unga svenska flickan Hanna får vi uppleva Portugisiska Östafrika (nuvarande Mozambique) alldeles vid förra sekelskiftet 1904-1905.

Hanna är en fattig tjej i övre tonåren från Norrlands inland. Född i en kall och dragig timrad stuga vid älvstranden och skogens slut. Fjällen som fond. Familjen lever av de grödor de själva odlar med hjälp av hacka som enda teknik. De är utlämnade till vädrets makter såväl den korta sommaren som den långa och kalla vintern. Blir det torka blir det missväxt och hunger.

Ett sådant missväxtår blir Hanna ensam ivägskickad av sin mamma till en okänd kuststad. En mun mindre att mätta i familjen! Hanna får jobb på en modern ångbåt som kocka och hamnar efter några månader i kolonin Portugisiska Östafrika. Och ödet vill att hon blir ägarinna till en av kolonins bästa och mest lukrativa bordeller.

Men Hanna är inte alls bekväm med den rådande ordningen i den portugisiska kolonin där vita utnyttjar och förtrycker svarta. Hon ser hur ilskan sjuder under ytan, och hur rädda de vita är för att förlora sin makt.
Själv känner hon med sin bakgrund som fattig svensk bondflicka allt större samhörighet med den svarta befolkningen som hon tar parti för, och snart begår hon ett oförlåtligt brott i de vitas ögon.

Boken heter Minnet av en smutsig ängel
Författare Henning Mankell

By Thommy [Public domain], via Wikimedia Commons

/Helene

Den här veckan låter vi elever från Elfrida stå för boktipset!



/Mattias A.

Två böcker i serie om ensamkommande flyktingbarn

Böckerna har de väldigt långa titlarna ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig” samt fortsättningen ”Min systers dotter har många pappor” och är skrivna av författaren Christina Waldén.



Det handlar egentligen inte om några barn utan istället ungdomar i övre tonåren. Ombeni, en kongolesisk tjej, har hamnat på en liten ort i norrland och allt är främmande. Kylan, tystnaden, den egna lägenheten, gymnasieskolan, den timida och försiktiga befolkningen på orten. Hon känner egentligen ingen och själv känner hon sig mest som ett UFO i denna värld.

I skrämmande tillbakablickar får man veta vem hon är, vad hon varit med om och hur hon hamnat här. Hon är en bondtös från landsbygden i östra Kongo som har växt upp under kriget som varat i 20 år. Så gott som alla i hennes familj har fallit offer för kriget, eventuellt kan två systrar finnas kvar någonstans i denna värld. Hon vet inte. Själv har hon lyckats fly från den rebellgrupp som hållit henne fången som barnsoldat. Som genom ett under får hon hjälp av sagans goda fe som nästan ”teleporterar” henne till Europa och ger henne ett andra liv.

Den här delen av boken är inte riktigt trovärdig. Troligare hade varit att hon som föräldralös och medellös bondflicka kommit till något av UNHCRs läger för kongolesiska flyktingar i grannländerna.

Riktigt trovärdig är Ombeni inte heller som person. Vet man inte att hon heter Ombeni tänker och agerar hon som vilken svensk gymnasieflicka som helst. Som om hon inte var en flicka från Kongos landsbygd med allt vad hon har i bagaget.

I den andra boken återförenas hon med en av sina försvunna systrar som också hon lyckats rymma från en rebellgrupp och som fött en dotter efter en våldtäkt.

Trots att böckerna bitvis inte känns riktigt trovärdiga ger de ändå oss berättelser och bilder från det blodiga inbördeskriget i Kongo som nu har pågått i 20 år och där kvinnor är särskilt utsatta.

Titel: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig & Min systers dotter har många pappor

Författare: Christina Wahldén

Utgiven: 2010 respektive 2011

Förlag: Rabén&Sjögren

Vill du veta mer om konflikten i Kongo - läs på wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo-Kinshasa



Bild: Creative common from Wikimedia: Kattis Ahlström reste med Unicef till östra Kongo-Kinshasa 2008. Där hon mötte kvinnor och barn som drabbats av kriget i landet. Foto: Melker Dahlstrand UNICEF Sverige



/Helene M Lind

Elever från Elfrida berättar om boken Flyga drake av K. Hosseini.

Flygadrake by infosave