Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius

I denna bildroman får vi möta gorillaungen Sally Jones, som föds en tropisk ovädersnatt då varken måne eller stjärnor lyser. Detta gör att gorillaflockens äldsta förutspår ett olycksdrabbat liv för den nyfödda. Den första olyckan drabbar Sally ganska snart då belgiska tjuvjägare fångar henne för att sälja henne vidare. Och detta är bara början på Sally Jones omväxlande liv där hon möte både ondska och godhet, kärlek och hat.

Någon legend, i egentlig mening, är inte denna bok utan snarare en detektivberättelse. När Sally hamnar hos den djurälskande änkan Frau Schultz får hon lära sig att både klättra och att leta efter juveler och smycken i låsta nattduksbord. När Frau Schultz sedan tar med Sally till skeppsredare Paschas hus vet hon precis vad som ska göras. Polisen står dock handfallen – hur ska de kunna fånga Den Flygande Tjuven?

Denna bildroman är på biblioteken klassificerad som en bok för mellanåldern. Wegelius skriver dock med tanken att en bok ska passa alla åldrar. Så är du nyfiken på hur det går för den lilla gorillaungen – läs boken i vilken ålder du än är!

//Monica

 

Följ med tillbaka till den fasansfulla dagen på Utöya 22 Juli 2011

Jag lever, pappa heter denna bok som är en stark skildring av tragedin på Utøya  skrivet av en pappa och en dotter.

Vi får följa Siri som är på sitt första efterlängtade AUF-läger. Allt är precis så underbart som alla berättat  att det ska vara tills en man klädd i polisuniform bara dyker upp som från ingenstans och börjar skjuta som en galning. Det är bara början på en 70 minuter mardröm för de 560 ungdomarna som befinner sig på ön. På bara några minuter förvandlas paradiset till ett helvete.
Siris pappa som är på land slits mellan hopp om att dottern ska överleva till den stora maktlösheten att inte kunna finnas där.
Och det värsta som kan hända en förälder att hans dotter inte ska undkomma gärningsmannens kulor och inte överleva.


Som läsare kännare jag hur jag dras in i allt som händer denna "ondskans" dag och emellanåt känns det som jag är där. Det är en bok som är väldigt personlig och  som är svår att lägga ifrån sig. Den berörde mig på djupet och är väldigt bra skriven av både pappan och dottern där de också berättar om kampen att resa sig efter en fasansfull upplevelse och möta livet igen.



By Paalso Paal Sørensen2011 (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)



/ Linda

BRRAAAINS!!!

Zombiegenren tillhör nog skräck- och underhållningslitteraturens ”fulare” hörn. Det är nog också en genre som mest förknippas med filmens värld. Själv har jag alltid gillat skräck, men just det här med zombies känns lite.. enahanda. Jag har noterat att fans till genren ofta slår ner ögonen och faktiskt ursäktar sig lite med att det här med zombies är mest på kul liksom. Böcker och filmer om zombies är helt enkelt underhållningsvåld och kvalar därmed in som klockrent ”Guilty pleasure”!


Perfekt läge för förnyelse helt enkelt!

In från vänster kommer Isaac Marions starkt hyllade Warm bodies. Jag har läst den på engelska men den finns även på svenska med titeln Varma kroppar, förstås.

För första (?) gången får en zombie själv föra ordet. Det är berättelsen om den odöde R som tillsammans med mängder av andra levande lik hänger i ruinerna av en flygplats (Självklart har civilisationen dukat under). Med jämna mellanrum får de en obetvinglig hunger efter levande kött och ger sig av in till staden för att äta människor. Det är under sådan provianteringsexpedition som något märkligt händer. R träffar Julie och av okänd anledning motstår han impulsen att äta upp henne. Istället tar han med sig Julie till sitt näste på flygplatsen och en ömtålig och väldigt märklig relation tar sin början. R fortsätter att förändras. Han börjar känna och tala. Han blir efter hand mer levande.

Jag ska inte avslöja mer av handlingen här, men jag försäkrar att Warm bodies bjuder på tonvis av action, dramatik och oväntade vändningar. Det är en intelligent konstruerad historia, rikligt kryddad med underfundig humor. Jag blir uppriktigt förvånad när jag hör att Isaac Marion är debutant. Han är inspirerad och säker i språket och vågar låta sin berättelse leva på ett alldeles fantastiskt sätt.

Den här boken är det perfekta försvarsvapnet nästa gång någon rackar ner på din zombie-habit. Warm bodies visar att zombieberättelsen kan vara mer än idiotiskt splatter!

/Mattias

Titel: Warm bodies (2010)

Författare: Isaac Marion

Ibland bara måste man

Kaliforniens återinförande av förbud mot homoäktenskap känns långt borta när man läser "Ibland bara måste man" av den amerikanske ungdomsförfattaren David Levithan.
Obama fick både skäll och bifall när han svängde i frågan om homoäktenskap strax före valet  och blev landets förste president att stödja sådana. Men bara i nio av USAs 50 delstater får man gifta sig om man är av samma kön.
I David Levithans bok utspelas en kärlekshistoria mellan killar i en amerikansk High School. Det blir kärlekstrassel, missförstånd och intriger mellan tre som jag tror väcker minnen och igenkännande hos alla som är eller har varit unga och kära.
I Levithans High School-värld finns inga heteronormer. Man får vara den man är och flera av eleverna är könsöverskridare. En del vill inte definiera sig och andra väljer fritt. Skolans fotbollshjälte är transvestit och går i högklackat när hon inte spelar match eller tränar. De flesta är goda vänner och månar om varandra vare sig de är gay eller straighta. De lever i en värld full av kärlek och vänskap. Den ende som har det svårt är en gay-kille med konservativt kristna föräldrar som försöker omvända sonen genom att isolera honom från yttervärlden. Men i den här amerikanska småstaden  finns PFLAG, Parents friends of lesbians and gays, en organisation som är lika stor och viktig som Hem & Skola-föreningen. Och Paul som är bokens berättar-jag kom ut ur garderoben redan i förskolan.
Boken platsar definitivt i listan med litteratur på temat "Kärlekens många ansikten".
Läs mer på David  Levithans hemsida www.davidlevithan.com

Ibland bara måste man
av David Levithan


 David Levithan at the 2011 Texas Book Festival, Austin, Texas, United States
Photographer Larry D. Moore CC BY-SA 3.0. 4

/Helene

Om det var krig i Norden

Låter det som ett inlägg i debatten om att vi behöver ett starkare försvar i Sverige?
Nej, inte precis.
Boken är ett tankeexperiment kring hur det skulle kunna vara om det blev krig här i Sverige.
Du bor i Stockholm där bomberna faller och krypskyttar befinner sig runt Sergels torg. Varje dag måste du gå över torget för att hämta färskvatten från en tankbil.
Till slut tröttnar du och betalar en människosmugglare för att ta dig till ett arabland där det är lugn och ro.
Du fixar falska id-handlingar och falska bevis för att du varit politiskt aktiv, så att du ska ha underlag för en asylansökan.
Men livet i det varma arablandet  blir inte riktigt vad du tänkt dig. Det tar två år för din asylansökan att bli beviljad och under tiden måste du sälja kakor för att försörja dig (här finns inga socialbidrag för asylsökande). Araberna gillar dig inte för du konkurrerar ju med de inhemska kakförsäljarna. Och inte kan du språket heller för du får ingen språkundervisning så länge inte din ansökan blivit beviljad.
Du lever i ett slags limbo, hör varken hemma här eller där.
Författaren Janne Teller är dansk och boken "Om det var krig i Norden" har givits ut i många länder bl a Tyskland, Frankrike, Spanien, Ungern och är fyndigt formgiven som ett EU-pass. År 2012 fick den Teskedsordens bokpris i Sverige.
Janne Teller har är statsvetare och har arbetat som rådgivare inom konflikthantering och fredsprocesser både för EU och FN.

Bok: Om det var krig i Norden
Författare: Janne Teller
utgiven på lilla Piratförlaget 2012


Källa: Army street art i Kolding Danmark av s.Juhl via wikimedia commons

   / Helene

I bibliotekens och böckernas värld…

”VAKNA, VARFÖR LIGGER ni där? Biblioteket öppnar inte förrän om två timmar, här får ni inte vara. Det är ju höjden, låsa in låntagarna hos mig i källaren.”

Bibliotekarien på geografiavdelningen upptäcker en morgon att en låntagare råkat bli inlåst på biblioteket över natten. Detta är till en början något som bibliotekarien inte alls uppskattar, men ganska snart inleds en form av kommunikation mellan de båda. Eller snarare en envägskommunikation, där bibliotekarien håller låda och den av misstag inlåsta låntagaren lyssnar.

Hela boken är alltså byggd som en enda lång monolog där denna bibliotekarie talar om både litteratur, bibliotek och sitt eget liv. I ena stunden beskriver hon sin kärlek till böcker och bibliotek och i nästa stund ondgör hon sig över klassifikationssystemet Dewey som hon inte finner funktionellt. Bokens titel, Kod 400, är för övrigt tagen från just detta klassifikationssystem som är uppbyggt av sifferkoder.

Genom det enkelriktade samtalet målas ett personporträtt upp av en medelålders, ensamstående bibliotekarie som arbetar någonstans på ett franskt landsortsbibliotek. Emellanåt kan det kännas som att huvudpersonen blir till något av en karikatyr och att det är en nidbild av bibliotekarieyrket som målas upp. Dock lyser den äkta kärleken till böcker och bibliotek starkare och Kod 400 blir i stället en form av manifest för litteraturen och läsningens betydelse.

Förväntar du dig en bok med fart och innehållsrik handling, så kommer du att bli besviken. Men vill du läsa en bok i lugnt tempo som på ett annorlunda sätt tar upp litteratur och bibliotekens värde, så har du hittat rätt.

Kod 400 är den franska journalisten Sophie Divrys debutroman. Om sig själv skriver hon i bokens förord: ”Jag tycker om aubergine, olivolja, mammas marmelad, jag avskyr bilar, jag har ingen mobil, jag är feminist och jag har fobi för öppna dörrar.” […]

Författare: Sophie Divry

Titel: Kod 400

Sidor: 93

Förlag: Sekwa

Vill du känna lite glädje i vintermörkret..?

Då rekommenderar jag denna bok som även finns filmatiserad med härliga Julia Roberts i huvudrollen.
Den är både lättläst, rolig och slukade mig direkt.

Boken börjar med en kvinna som precis kommit in i sin 30 årskris.

Hon är gift, bor i ett hus utanför staden, har ett framgångsrikt jobb och försöker få barn men inom henne fattas den inre lyckan som inte kan köpas för pengar. Hon skiljer sig och går in i en depression som tillslut får henne att bestämma sig för att ge sig ut på sitt livs resa under ett år.

Hon får lära sig konsten att njuta i Italien, konsten att nå sinnesro i Indien och konsten att hitta sin inre balans i Indonesien.

Boken är väldigt inspirerande och handlar om att finna sig själv när man tar ansvar för sitt eget mående samtidigt som det är en reseskildring.

Jag drogs verkligen in i boken och hade svårt att lägga ifrån mig den tills sista blad.

Den är fylld med glädje, drömmar, mystik och mycket mer.

Slutligen kan jag bara säga läs den !

Titel: Lyckan, kärleken och meningen med livet

Författare: Elizabeth Gilbert

/Linda Sandström